Kampen om "kärnfamiljen"

"Frågan om psykiska problem hos ungdomar debatteras ganska ofta. Men nästan alltid med samma sneda liberala vanföreställningar. Normer pekas ut som huvudanledningen bakom de ökade problemen. Kärnfamiljsnorm, heteronorm, könsnormer och brist på sekularisering pekas ut som bovarna i dramat. Vilket kan verka en smula paradoxalt eftersom det i takt med att dessa normer monteras ner som den verkliga psykiska ohälsan börjar träda fram.

Speciellt kriget mot (den traditionella) familjen är i detta avseende högst märklig. Hur kan krossandet av familjen rimligen bidra till ökad psykiskt välmående hos det uppväxande släktet? Svaret är naturligtvis att det inte alls gör det. Det är en liberal-socialistisk vanföreställning. Resultatet är istället det motsatta. För dryga två år sedan dryftade jag bland annat den här frågan i Svensk Linje". (Detta är ett litet utdrag av vad som stod senast på hemsidan Tradition och Fason.)

Man får hela tiden höra hur grova brottslingar och andra förstörare i samhället t.ex. elever som bränner ner sina skolor saknar oftast en av sina föräldrar hemma. Mår pga. detta väldigt dåligt av att inte ha en hel familj som kan ge den uppmärksamhet och kärlek ett barn behöver när man är ung. Mamma kanske måste jobba två jobb och kan inte vara hemmma och hjälpa sitt barn med läxorna, eller kunna ge barnet den näring de behöver genom att laga riktig mat.

Det kanske är en ensam far som inte vet hur han skall hantera ett barn ensamt och blir således en ottilräcklig resurs i hemmet. Detta bär naturligtvis ett barn med sig in i vuxenlivet och blir ottillräckliga personer som kanske inte klarar av att leva ett löglydigt liv. Oavsett det är en kärnfamilj som består av ett homosexuellt par med barn eller ett heterosexuellt par med barn så kan vi inte förbise hur viktigt det är med att få tillräckligt med kärlek och stöd hemmifrån och däeför är fortfarande kärnfamiljen det bästa som ett samhälle kan få.

Joakim Oldmark
KDU Roslagen